En lyrisk, impressionistisk skildring av en tur på Djurgårdsfärjan på dess evighetsresa mellan Slussen och Allmänna Gränd sedan 1897. Filmen är en parafras på Eric M Nilssons klassiska film Djurgårdsfärjan från 1963 och tillägnad honom.
”Jag fick problem med Efter den tid som flytt. Vi skulle börja klippa. Jag hade ingen riktning. Jag hade hållit på med den sedan 1984. Nu hade jag tappat bort mig. Jag tänkte på vad min läromästare Eric M Nilsson brukade säga: när du får problem – gå ned i svart. Jag behövde vinna tid, ta en omväg. Jag bestämde mig för en hômmage à Eric Michel. När jag var pojke och såg Erics Djurgårdsfärjan på den enda svartvita kanalen på TV tänkte jag, jag minns det som igår, va´ kan film se ut så?!”
”Den lilla filmen är en bagatell, men en söt sådan, tycker jag. Familj och vänner är inplacerade lite här och lite där bland passagerarna. Lika mycket som den är en hyllning till Eric M är den en hyllning till den lilla tappra färjan. Är det inte fantastiskt att den puttrat fram och tillbaka alla dessa år, ända sedan Stockholmutställningen 1897! Det tog sådär en fyrtio turer att få ihop den förment enda. Ingenting kräver så mycket ansträngning som att få det att se ansträngningslöst ut.”
